Pauline

Ångesten kommer sakta men säkert krypande! Det är skitläskigt att bara lämna allt, tryggheten med fast jobb, vänner och lägenhet! Allt är så enkelt här.. inget ansvar, bara skoj! Om alla dom andra fixar det, varför kan inte jag också göra det då? Varför måste just jag få panikångest? Varför är det just jag som känner att jag inte får ut något av dagen? Varför så vilsen? Jag antar att det finns en poäng med det hela. Jag behöver en ny vardag och nya rutiner så varför inte vända upp och ner på allt och börja plugga tänkte jag. Att komma in på utbildningen jag sökt i Uppsala och bo och vara själv är kanske precis vad jag behöver, raka motsatsen till vad jag gör idag. För trots att jag skulle vilja ha med mig alla tjejerna och låta dom bo under sängen så jag kan ta fram dom när jag är nere, så måste jag ge det en chans. "HItta mig själv" är förbannat klyschigt, men dock så nödvändigt. Jag kan ha dagar då jag tänker att jag vill stanna här i den här lägenheten, med dom här vännerna och leva det här bekymmersfria livet där man bara har kul! Men dom tankarna varar inte länge.. Ni vet den där röstan man hör ibland? Den som alltid ska lägga sig i och alltid ha rätt? Just det, samvetet. Om jag inte lyssnar på orden "gör om, gör rätt" så lär jag få sota för det vid senare tillfälle.


The pain has a bad reaction
A blend of fear and passion
You know what it's like to believe
It makes me wanna scream